Bilar i olika former till busprinsarna

 Det här var ett sådant där måste-ha-tyg när det kom ut hos Stoff & Stil. Men det hann ta slut och jag tänkte att "ja, ja, det är ju bara tyg *snyft*". Men ibland tänker även de stora kedjorna på oss små så när jag nästa gång åkte förbi Stoff & Stil så fanns det en rejäl rulle där som bara ropade på mig. 2 meter fick följa med mig hem i samband med Syfestivalen i februari. Men nu så har det både klippts och sytts i det. Och det finns tyg kvar. För äldsta sonen ville ju inte alls ha någon sådan tröja. Trots att han har en hel hög med MOLO tröjor och det här tyget verkligen påminner om deras plagg (mammasytt är inte coolt längre, tror jag...). Men de två mellangrabbarna har både hunnit få dem och använda dem och tycker mycket om dem. Lilleman får vänta lite till på sin, men om någon månad tror jag det är dags att vinka adjö till storlek 80 och välkomna 86:orna.
 
 Tyg: bilar från Stoff & Stil, mudd från densamma. Storlek 122.
 
De gemensamma nämnarna för de här tröjorna/t-shirtarna är alltså grundtygerna med bilar, samt mudd & stickningar/dekorsömmar. I övrigt är det olika modeller/mönster och lite tyg som tillkommer på de långärmade. Mellanbusarna har själva fått välja om de velat ha lång/kort ärm och med eller utan stjärnor. Jag valde kantband och stickningar efter mycket velande. Men det kändes som att det gula blev finast och somrigast till tröjor/t-shirts.
 
 Tyg: som ovan med komplement utav stjärntyget som är från Stoff & Stil även det. Storlek 134.
 
Minstingens tröja blev lika som storebrors ovan så när som på det faktum att det är en annan modell. Raglanärm i stället för vanlig och därmed lite mer dekorsömmar. Jag valde faktiskt att skippa knäppning i halsen alls eftersom det oftast tar tid som lilleman inte verkar ha just nu. Kläderna skall på och av fort, fort. Tålamod finns inte på världskartan just nu. Bara ibland, men då är det i stället bus som stor på schemat ;-).
 
Tygerna är de samma som beskrivet ovan. Storleken är 86 till busfiluren.
 
Lite kuriosa: i tisdags klipptes lillherrn för första gången. Gick över förväntan och det var nog jag som tyckte det var jobbigast. Inte under tiden, men efteråt för vart tog min lilla bebis vägen?! Helt plötsligt stod det ju en "stor" kille framför mig. Helt annorlunda mot lille vild med bebisfjuniga håret. Kortklippt och som ett litet barn i stället. Det kniper lite extra när man liksom bestämt sig för att han ska vara familjens minsting nu och för alltid. Då kan han ju inte gå och bli "stor" bara så där ju! Helkonstigt!
Kommentera inlägget här: